lördag 19 november 2016

Att sätta gränser tar också energi

Ju mindre kapacitet jag har desto viktigare är det att du lyssnar på mig och respekterar mitt nej. Annars är det lätt att du kör över mej! Jag tänker att min bristande kapacitet också innebär att min gräns, mitt skal, är tunnare.

Därför krävs det mindre tryck för att krossa det.

Min röst är svagare än din är. Både för att jag inte har kraften att skrika men också för att mina viskningar inte riktigt räknas. Men ett nej är alltid ett nej, redan första gången det kommer över mina läppar.

Oavsett om du inte hör mig eller räknar med mej.

När du försöker övertala mej veknar jag ofta. Inte för att jag egentligen ändrar mej utan för att det tar sån kraft att strida för min sak. Ibland kan jag känna att det anses olämpligt att säga nej. Att jag i min begränsade situation ska säga ja.

Och sedan vara tacksam och nöjd.

Mitt nej är mitt sätt att skydda mig själv. Ett tecken på att jag vet var min gräns går. Att jag vet vad jag vill och vad jag behöver. Så, tolka inte mitt nej som att jag vill göra det besvärligt för dej. Att jag är en bakåtsträvare och bromskloss.

Jag tar bara hand om mej själv.

8 kommentarer:

  1. Oj, vad dina ord ger genklang idag. Har varit på träff med gamla kursare sen 30 år tillbaka och känner mig som ett ufo. Jag jobbar inte, går inte upp i tjänst, får inga lönepåslag, jagar inte sommarstuga, bantar inte. Är med andra ord orelaterbarför dem och det hanterar de med att inte fråga något om hur jag har det, för de kan inte fatta svaret...Ska jag släppa detta sammanhang som följt mig i mer än 30 år eller ska jag ha ännu mer tålamod med former som tar död på mig??? Har testat förändringar när jag varit värdinna, men det är engångsföreteelser, det är ju så mysigt att sitta uppe hela natten och dricka vin. Not. De vill ha mig med, men jag ska inte störa harmonin med en massa konstigheter. Är trött på ytligheten och aningslösheten i gruppen.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Så jobbigt! Jag hoppas att du har andra där du känner att du är mer på samma nivå. Som kan tänka sej att vara där du är. Kram!

      Radera
  2. Fantastiskt inlägg!! Tack!

    SvaraRadera
  3. Stämmer. Man orkar inte stå på sig, man ger sig och tiger. Men inombords kokar det...

    SvaraRadera
  4. Gillar det du skriver och du.... fortsätt ta hand om dig själv, du vet bäst vad du behöver, trots bristande förståelse. Ibland behöver man gråta pga av andras beteende för att ta sig vidare. Tyvärr så kan/vill dom inte bättre. KRAM

    SvaraRadera

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...