lördag 30 juli 2016

Skilj på kompetens och kapacitet!

Det här inlägget är skrivet med inspiration ur en chattkonversation med Funkisfeministen - läs gärna hennes tankar i ämnet: Kompetens eller kapacitet – Att skriva ett sämre formulerat mail kostar inte mindre ork

Det är rätt så märkligt. På ett sätt är jag exakt densamma nu som tidigare, men samtidigt är det väldigt tydligt att jag inte fungerar som förut.

Om jag utför en aktivitet på rätt nivå för mig, kan jag fortfarande prestera bra. Men trots rätt nivå och god prestation är kostnaden större och återhämtningstiden längre än när jag var frisk. Jag kan också pressa mig prestera på en för hög nivå under en kortare tid, men då blir kostnaderna ännu högre och återhämtningstiden ännu längre. Men resultatet kan ändå vara detsamma. Däremot kan min kapacitet krympa ytterligare.

Min kompetens finns fortfarande kvar - men min minskade kapacitet hindrar mig att använda den som förut.

Jag upplever att många har svårt att göra distinktionen mellan vad som är kompetens och kapacitet - och att dessa två helt skilda saker hela tiden blandas ihop i många olika sammanhang. Jag har upplevt det privat, i min rehabilitering när det gäller tex arbetsförmåga/arbetsträning, i vårdens utredningar, i diskussioner om skola, anpassningar, sjukskrivna i sociala medier mm. - och jag vet att det i värsta fall kan få förödande konsekvenser.

Men vad menar jag då, när jag pratar om kompetens och kapacitet?

Enkelt uttryckt skulle jag vilja säga att kompetensen är något jag har - medan kapaciteten är mina möjligheter att använda det jag har.

Syntolkning: En bild över kompetens respektive kapacitet. Förklaring finns i texten nedan.

Kompetensen är det jag har fått med mig i livet. Min livs- och yrkeserfarenhet och min kunskap. Hit hör också det som kan kallas talang och fallenhet. Mina färdigheter. Det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. 

Kapaciteten är mina möjligheter att använda det jag har med mig. Min förmåga. Det inrymmer både det jag kallar aktivitetsomfång och aktivitetstakt. Det säger egentligen ingenting om  kvaliteten på mitt utförande utan mer vilka aktiviteter/hur många jag har kapacitet att utföra - kvantiteten. 

Kompetensen är som en ljusslinga i en finklädd gran - kapaciteten är som elektriciteten som ger ljusslingan möjlighet att lysa.

För att kunna bedöma hur jag fungerar går det alltså inte enbart att se på resultatet av det jag gjort. Du måste också måste se till genomförandet och vilka konsekvenser min prestation får i det långa loppet. Du måste se till både det jag har och mina möjligheter att använda det jag har.

Om någon bedömer mig utifrån kompetens men inte tar hänsyn till min kapacitet kan det bli väldigt fel. För kapaciteten är det som avgör hur jag kan använda min kompetens. När det gäller arbetsförmåga räcker det inte med att bedöma om den sjukskrivne har kompetensen utan hänsyn behöver tas till om, och i så fall hur, sjukdomen/funktionsnedsättningen påverkar kapaciteten.
När jag skulle börja arbetsträna uppstod ett problem. Mina ordinarie arbetsuppgifter gick inte att dela upp i tillräckligt små delar för att jag skulle ha kapacitet nog att kunna genomföra den på min arbetsplats. Det gjordes försök att jag skulle "gå bredvid" min kollega och aldrig träffa några patienter ensam. Men det gjorde inte belastningen mindre eftersom det minskade kraven på kompetens men inte på kapacitet - och eftersom det inte var kompetens jag saknade var det ingen lösning på problemet. I stället fick jag arbetsträna på ett arkiv. Där fick jag helt nya arbetsuppgifter, men jag använde mig av kompetens jag redan hade. Arbetsuppgifterna hade en lägre belastningsnivå på grund av att de genom sin utformning gick att styra utifrån mina behov. De gick att dela upp, det gick att pausa mitt i och jag hade friheten att arbeta helt i mitt eget tempo. Jag hade också kortare restid vilket gjorde att jag kunde använda mer av min kapacitet till arbetet. Tyvärr var den fysiska miljön inte anpassad för mina behov och kraven på att öka tiden för arbetsträningen gjorde jag överskred gränsen för min kapacitet. Och arbetsträningen avslutades.

En funktionsnedsättning kan påverka både kompetens och kapacitet - tillsammans eller var för sig. Personer med samma typ av funktionsnedsättning kan skilja sig åt både i kompetens och kapacitet. De kan ha olika bakgrund, erfarenheter, talanger, egenskaper och de kan leva i olika miljöer och utföra aktiviteter på olika kravnivå. Därför behövs eventuell anpassning vara individuellt utformad utifrån den specifika personens behov.

Mitt fotograferande är en sådan där sak, där min kompetens är bevarad, men där min minskade kapacitet gör att jag måste genomföra det på ett annat sätt än tidigare. Människor som bara ser mina foton har svårt att förstå att min kapacitet är så begränsad - för i den slutgiltiga bilden syns bara min kompetens. Med en tillrättalagd miljö, hjälpmedel, och en tillrättalagd aktivitet kan min kompetens komma till sin rätt. Jag kan arbeta i mitt tempo, inom mitt aktivitetsomfång.

Hade jag inte tillåtits fotografera på det sätt som fungerar ihop med min kapacitet hade jag fått lägga ner mitt fotograferande helt och hållet. Att få arbeta anpassat utifrån mina behov - har gjort att jag till och med kunnat öka min kompetens under åren med kraftigt begränsad kapacitet. Min anpassning ger mig inte fördelar kompetensmässigt utan de hjälper mig kapacitetsmässigt.

I arbetet med anpassningar och stöd är det väldigt viktigt att skilja på kompetens och kapacitet. Vi behöver förstå att det ÄR en skillnad och vi behöver förstå HUR vi anpassar de olika delarna. Det är viktigt att veta om, och vilka, specifika förväntningar som finns både gällande kompetens och kapacitet - i skolan, på arbetsplatsen och i vardagen totalt. Vi behöver ha kunskapen att se om ekvationen kompetens - kapacitet överhuvudtaget går ihop. Dessutom måste vi ta reda på om kompetensen och kapaciteten förändrats från tidigare.

Om en person har låg kapacitet hjälper det inte att sänka kompetenskraven och vice versa. Nedan är ett exempel som Funkisfeministen ger i sin text på samma tema:
"Min förmåga att skriva har inte försämrats nämnvärt sedan jag blev sjuk, jag är lika kompetent som tidigare på den punkten. Jag har förvisso tappat en del ord men den delen av mitt ordförråd som jag behöver i kontakten med vård, skola och myndigheter har kommit tillbaks. Vad som däremot är förändrat är min kapacitet. Trots att jag kan skriva lika bra som tidigare så finns inte orken. Att skriva sämre formulerade mail skulle inte göra aktiviteten mindre krävande för mig, det går åt lika mycket ork för det. Visst, jag sparar kapacitet genom att inte korrläsa för mycket utan acceptera stavfel mm men någon gigantisk skillnad i textkvalitet är det inte tal om."

Risken för sammanblandning är stor om vi inte specificerar vad i en aktivitet som styrs av kompetens respektive kapacitet. Dessutom finns alltid en individuell variation. Två personer med samma kapacitet kan behöva använda olika mycket av den beroende på hur deras kompetens för uppgiften ser ut. Två personer med samma nivå på sin kompetens kan ha möjlighet att använda olika mycket av den på grund av sin kapacitet. 

Eftersom människor blandar ihop kompetens och kapacitet kan det vara svårt att tillåta sig själv - och att tillåtas vara - kompetent! Jag kan tänka ibland: "Tänk om någon ser mina foton eller läser mina texter och tänker att jag har kapacitet att arbeta? Att de tror att jag i själva verket bluffar om hur begränsad jag är." Jag upplever också ofta det motsatta - att människor tror att en minskad kapacitet automatiskt minskar kompetensen. Det är sådant som gör att patienters ord inte väger tungt, sådant som krymper möjligheterna att använda kompetensen helt i onödan.

Låt mig få vara den kompetenta människa jag är - trots att min begränsade kapacitet förhindrar mig att vara det på samma sätt som förut! Och kom ihåg att om du ser mina anpassningar för att kompensera den bristande kapaciteten som fusk begränsar du mig helt i onödan!
______________________________________________________________________________
Det finns många olika anledningar till att kapaciteten kan vara nedsatt - att aktivitetsomfånget är begränsat - men det får vi ta i ett helt annat inlägg.

4 kommentarer:

  1. jag säger bara, ja, varför är denna distinktionen så svår att göra??? Man känner sig som en marsian ibland när man försöker förklara. Det bästa verkar vara att bara köra på det man vet funkar för en själv och säga; så här gör vi. Punkt.Ibland är självförtroendet på den toppen...
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår verkligen inte varför att det ska vara så svårt att förstå..!
      Kram

      Radera
  2. Hej!
    Jag fastnade för ditt inlägg och har valt att reblogga det. Bifogar länk till Reblogg med de kommentarer jag gjort. Tack för ett mycket bra inlägg. Är det något som jag missuppfattat så ändrar jag självklart!

    //P-L
    Livets Skiftningar
    https://wordpress2202.wordpress.com/2016/08/01/kompetens-och-kapacitet-reblogg/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det givande samarbetet om kompetens och kapacitet - uppskattar dina inlägg i ämnet väldigt mycket! <3

      Radera

Min styrka har blivit min svaghet

Jag har ett dilemma. I mig finns ett stort behov av att hålla mig ajour. Att vara påläst kring sådant som gäller mig och min situation....